Putar på

Vi har lite sjukstuga här hemma, nya inskolningar på dagis och post-julledighet sätter sina spår.
Caesar har äntligen börjat säga Mamma och Pappa... På riktigt, inget annat konstigt ljud. Äntligen börjar det lossna lite.

Annars är det somvanligt här hemma. Magen börjar puta som fan och jag lyssnar på sookie stackhouse böckerna. Har även kommit igång med målningen lite.

Nä nu ska jag masa oss i säng. Dagen har blivit lite förskjuten idag så "vi" lägger oss sent idag. Jag och Caesar alltså, för pappsen hans är inte hemma idag. kommer hem imorgonkväll.

Bjussar på en halvbra bild från mobilen.


Pyjamaskille som är snäll och erbjuder mig sin fräscha filt. ;)


Caesar komposerar

 (klicka på bilden)

Caesar brukar ibland få sitta vid min dator och skrva lite i word när han har tråkigt.
Det syns kanske inte så bra, men han har skrivit mamma, pappa, caesar, alfabetet (A-Ö) och massa annat.

Som sagt, bokstavsfreak!!!

Autismcentrum

Nää, nu är det väl ändå dags att göra om den här designen.

Å vad händer här hemma då?
Äh inget speciellt.
Jo förresten, var till autismcentret igår och de verkar vara väldigt bra.
Fick lite information.. Eller rätt mycket..
De ska träffa Caesar i december och i januari ska vi gå en föräldrautbildning. Där ska vi få träffa andra familjer och lära oss mer om autism och sånt. Efter det kommer vi att lägga upp ett program för Caesar.

teledejt

Har idag hunnit med en telefondejt med våran handläggare på försäkringskassan. Vi pratade igenom våran ansökan till vårdbidrag. Ska bara skicka in läkarutlåtandet, sen är det i full gång.

Planering av förskola

Japp idag var vi ju iväg och träffade 4 damer på BUP. Barnpsykologen, specialpedagogen från lekoteket, logopeden och en specialpedagog som har hand om resurs och placering i specialförskolor.

Det var ett mycket givande samtal, vi pratade lite om vilka alternativ när det gäller förskola som fanns för Caesar. De tyckte verkligen att han skulle få ha tillgång till en specialpedagog som är lyhörd för hans behov. Alltså jag blir helt till mig brallan över hur motiverade de är för att han ska få ha det så bra som möjligt. Täby kommun är verkligen bäst på detta, sån jävla tur att vi bor här. För jag har verkligen hört annat om andra kommuner!!

Så här är Caesar på dagis:
Han är väldig snäll och tyst att ha att göra med. Han är inte mesig utan kan säga ifrån om något annat barn är jobbigt. Han leker oftast själv och ofta med samma leksaker. Han tar inte så mycket kontakt med andra barn och vuxna, klarar sig bra själv. Hittar saker att leka med eller att göra. Han lyssnar inte alltid på vad andra säger utan gör gärna lite som han vill. Lite som att prata med en vägg brukar jag säga ;). Han får sällan/aldrig utbrott och är aldrig jobbig. Han har aldrig slagits eller bitits. Han är lätt att hämta och lämna (i början var det givetvis lite svårare, men nu vet han vad som gäller).

Han låter väl inte alls jobbig, varför ska han hjälp?
Det är detta som gör det svårt för honom att utvecklas. För han kan inte ta kliven framåt själv. Han fastnar i samma mönster. Blir han uttråkad kan han sitta och öppna och stänga en dörr, eller trycka frenetiskt på nån knapp. Eftersom han inte tar kontakt av sig själv, måste han få hjälp med att bli uppmärksammad. Han behöver hjälp med talet.
Hans förskola är bra, men i en månads tid kan fröknarna ställa samma fråga utan att istället försöka lära honom en ny. De ser inte alltid när han börjar bli uttråkad och hamnar i repetetiva beteenden. De vet inte hur de ska göra för att få honom intresserad och prata mer eller hur man jobbar för att han ska bli mer social. De ser honom som en snäll och söt kille som har sina egna idéer. Han sköter sig själv och fastnar han i sina grejer så kräver han ingen uppmärksamhet alls. Ja ni hör ju. Fastnar man i beteenden har man inte en chans att kunna utvecklas.

Ja, det är inte lätt det här.

Framsteg

Caesar gör mer framsteg än denna bloggen, det är en sak som är säker. ;)
Nu när jag är inne i denna graviditetssvacka händer det inte mycket (är just nu i v 11 tror jag). Det är sååå trist att känna sig orkeslös och trött och illamående dagarna i ända. Bara längtar tills det ska gå över! För det gör ju det! Jag lever som i en bubbla. Och bubblan är denna unkna lägenhet och Coop.

Eftersom bloggen har kommit att handla mest om Cs framsteg, kan jag ju nu fylla på den listan. Sina barns framsteg är ju guld värda och så känner nog alla föräldrar om sina barn. Att Caesar är lite sen i vissa saker gör det ännu mer värt när han väl kommit på hur man gör/säger.
Om man frågar: "Vad heter du?" Så svarar han Caesar (eller heehaa som han kallar sig själv) och pekar med handflatan på sitt bröst. Frågar man: "vad heter jag?" så säger han det namnet på personen som frågat (om han kan säga det på nåt sätt) osv.

Han har hittills inte sagt Mamma (förutom när han var lite yngre), utan uhm-uuum liksom i halsen. Men idag sa han mamamama rent ut, dock så tar det nog lite tid att vänja bort det andra så det är inget han använder ännu.
Han kan även hjälpa till att duka, om han är på humör!! Oj han har lärt sig ganska mycket under den här veckan som han varit sjuk och hemma från dagis. Det visar ju ganska tydligt att han måste få ha en resursperson på sitt dagis. SÅ HAN OCKSÅ KAN UTVECKLAS!! Vi ska på möte i veckan, så vi får se vad som sägs!


Tålamod

Våran son har en ängels tålamod ibland, jag blir grymt imponerad! Nu har han suttit och pusslat det här i snart 30 min (blandat med lite tv-tittande). Nu är han precis färdig. Mitt lilla söt-rufsiga huvud

När han är färdig, applåderar han åt sig själv ;)

Rapport från sjukstugan

Nu sitter vi här och "surfar" på varsinn bärbar. Jag och Sjuklingen alltså. Jag med min vanliga och Caesar med sin special edition med egenhändigt grönmålade knappar :P. Hittade tyvärr inte min kamerasladd så jag kunde inte överföra bilderna.
Vi har varit lite sjuka igen. Dom här sjukdomarna som går nu är hemska. Huvudvärk i minst två dagar, ont i halsen och lite hosta. Caesar har haft mycket hosta och stooor snorproduktion. Han är dock duktig och kommer oftast om jag säger att han behöver snytas!! Behöver inte jagas med andra ord ;).

(fick lite deja vu nu, som om jag skrivit detta redan? Har jag det? Skriver det i alla fall.) På nätterna har han även börjat dra på sig täcket istället för att sparka av sig det! Det är en nyhet. Han har nämligen ända sedan han var liten, sparkat av sig täcket och nästan blivit arg när man lagt på det.

En annorlunda farmor

Pratade med Rs farmor idag förresten.
Hon är lite rolig hon. När R och hans brorsa var små fick de äta chips på sked med tallrik. Från början fick de och deras pappa inte äta det alls, eftersom det stod att det var alkohol i (eller nåt liknande). Häromdagen tog brorsan hans med henne till McDonalds, första gången hon var där och undrade hur man skulle äta hamburgaren utan bestick.

Nåja, hon hade varit på en affär där nere i östergötland och letade efter pussel till min lilla tvååring. Varpå expediten kommer fram och frågar vilken ålder barnet har. Hon säger då två år och expediten tar fram ett pussel. Det där blir nog för lätt säger hon då, han lägger pussel från 3 och 5 år. Nu händer det konstiga! Expediten blir sur och tror inte på Rs farmor. När hon sedan säger att han kan räkna till 10 fram och baklänges och kan alla bokstäver i alfabetet, tar expediten pusslet och bara går iväg???? Serviceminded, eller inte.

Tyvärr möter jag detta ganska ofta när jag talar om min son. Det är nästan som man måste ursäkta sig med att han inte kan prata så bra ännu. Skulle jag dock säga att han har autism, så blir alla väääldigt förstående.
Konstigt det där med hur folk reagerar!

Vårdbidrag

Äntligen har jag fått ihop ansökan till vårdbidrag.
Om det blir beviljat får man retroaktivt från den månad man ansökte. Hade därför lite brådis med att skicka in det idag så att det verkligen kommer fram senast den 30:e. Ansökan blev frimärkad och adresserad 19.35 och postlådan tömdes 20.00. Var minst tre andra där samtidigt och sista minuten-postade. ;)

Juice

Häromdagen påkallade han min uppmärksamhet och försökte få med mig till köket, så jag följde efter. När vi är där öppnar han kylen, pekar uppåt och säger "juice" och tittar på mig. Ok, han säger inte juice, men han gör några ljud som jag vet betyder juice. ;) Verkar kanske som en piece of cake för vanliga barn. Men för Caesar är detta verkligen ett genombrott.
Han har aldrig förut med ord, bett om att få något. Och speciellt inte så tydligt som han visade då!

Caesar har ju som sagt haft lite svårt med kommunikationen. Han kan liksom inte få ut det han vill i ord. Att han nu kommit på detta, kommer förmodligen innebära att han kommer börja prata på riktigt snart! :)

Han har sedan såklart utnyttjat detta och tjatat om juice rätt ofta ;).


Diagnos stalld

Dagen igår kunde inte ha varit värre, då menar jag sjukdomsmässigt! Varm, världens huvudvärk och illamående, som inte gick över. Försökte sova bort den, men den försvann knappt. Efter ett bad kände jag mig någorlunda fräsch, men fortfarande vimmelkantig. Tog på mig lite mascara och åkte och mötte upp R utanför BUP.
Vi satte oss i väntrummet och pratade om vad vi trodde skulle sägas. Vi uttalade inga diagnoser. Jag kände mig mest varm och tack vare det hann jag inte bli nervös, utan var mest bara nyfiken.

Vi fick komma in till ett stort rum med kanske 7-8 gröna, låga fotöljer och ett ovalt lågt bord. Satte mig till vänster om R. Mittemot Peter, läkaren (neuropsykiatrikern), till vänster hade jag specialpedagogen Ingrid från Lekoteket och bredvid R till höger om oss, barnpsykologen Karin.
Vi kallpratade lite om sjukdommar och väder innan Peter riktade in oss på Caesar.
Jag kommer inte exakt ihåg hur han berättade det, men han berättade att de hade kommit fram till att Caesar hade högfungerande autism. Som en bomb liksom, helt förberdd, men ändå oförberedd.
Han visade var i autismspektrummet han låg, vilket var väldigt nära Aspergers Syndrom (dock inte aspergers syndrom). Han är minst normalbegåvad och har en högre begåvning inom speciella för honom intressanta områden (högfungerande). Begåvningen är svår att bedömma när de är så små.
Resten av samtalet är lite av en gröt, mycket på grund av mitt dåliga tillstånd men även chocken över beskedet. Som egentligen inte är någon chock! Jag vet att jag någon gång fick tårar i ögonen. Inte för att jag blev ledsen, för det är jag inte. Utan för att den press och stress jag haft under hela det här året kändes lättare.
De pratade om vårdbidrag, autismcentrum, specialförskolor och LSS. De tyckte att han var en nöjd liten kille, men med ganska typiska autismdrag:

"1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
2. Allvarlig avvikelse i kommunikationsutvecklingen (inklusive språket).
3. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
4. Tidig debut (senast kring tre års ålder).

Annorlunda sinnesreaktioner vanligt

Många forskare tycker att ännu ett kriterium är viktigt för att kunna ställa diagnos: avvikande reaktioner på sensoriska stimuli. Sensoriska stimuli kan vara till exempel ljud, synintryck, beröring eller lukter. Det verkar som om så gott som alla barn med autism har avvikande sinnesreaktioner, men på olika sätt. Detta kan ligga bakom en del av de symtom som krävs för att ställa diagnos, till exempel att barnen undviker visuell och fysisk kontakt. Avvikande sinnesreaktioner ingår dock ännu inte i de diagnostiska kriterierna." (autismforum)

Han fick alltså diagnosen: Högfungerande person med autistiskt syndrom.
Mina egna tankar om diagnosen får komma senare!


Återlämningssamtal

Som ni förstår så känns det ganska omtumlande att ha sitt barn under observation i en neuropsykologisk utredning.
Vi var som sagt på återlämningssamtal idag och fick deras svar på Caesars utredning.
Känner att jag inte riktigt har svalt all information vi fick idag. Därför är jag inte riktigt redo att prata om det precis nu.

Ska formulera orden i huvudet och återkomma! :)

Nu är slutet nära

I eftermiddag är det dags för återlämningssamtal på BUP. Det är då vi får domen! The final countdown är över om man säger så. Då ska dom alltså ha kommit fram till om Caesar är autistisk eller inte. Ibland kan det hända att de inte kan sätta någon "diagnos".
Som ni förstår är jag jävligt nyfiken på vad de kommer säga. Eller jag hade varit mer nyfiken och nervös om jag inte hade den här skallebanken och illamåendet. Så man kan väl säga tur i oturen, eller?

Ni kan läsa
HÄR vad som hänt under utredningens gång.

Lekoteket omgång två

Idag var vi iväg till Lekoteket igen. Caesar får ju gå där en gång i månaden och tills vidare.
Idag var även en av hans dagisfröknar med för att bli inspirerad och få lite tips angående Caesar. Det är ju kul att förskolan avarar tid för Caesars skull.

Hon tipsade oss lite om att man kan leka med saker som är lätta, för att stärka hans självförtroende samtidigt som man använder språket mycket (dock har han inga problem med självförtroendet). Han ska såklart även få riktiga utmaningar för det är det han gillar mest..

Den här gången fick vi låna hem detta material.
En platta där man ska färglägga med knoppar. Bakgrunden går att byta mellan 3-4 olika. Eftersom han har lätt att lägga detta så kan man använda språket mycket samtidigt som man lär honom att vara uthållig och lägga klart hela "pusslet".
Det andra (trälådan till vänster) innehåller "koppar" där man kan gömma små figurer under. Det finns två av varje. Typ som memory. Tränar motoriken och minnet, plus att följa regler.
Det tredje var flera olika motiv som pussel i två delar. Där kan man vända den ena delen upp och ner och vända upp en och en för att sedan matcha ihop dem. Här kan man prata om motiven och han får lära sig att vänta på sin tur (om man har halva mängden pusselbitar var).


På BUP igen

Besöket idag gick ganska snabbt. Han "pratade" lite med Caesar och sen kollade han hans reflexer, huvud och hjärta. vi pratade lite och de fick journalerna. Det var typ det!


Social utveckling

Idag lite senare ska vi iväg och träffa neuropsykiatrikern igen. Förra gången var det ju bara jag och Karln, men denna gång åker jag och Korven. Jag ska också ta med förlossningsjournal och BVC-journal. Han som vi ska träffa är en riktigt rolig person, så det blir kul. Dessutom har han ett ganska intressant yrke.

Caesar visar mer och mer utveckling på den sociala nivån varje dag. Han visar verkligen att han gillar sina nya röda stövlar. Han har aldrig visat att han gillat något han har haft på sig förut. På dagis hade han förut bara kollat på de stora barnen som springer runt, men nu skrattade han och sprang med lite. Jag såg det själv igår. Så söt!
Och ibland när jag nämner att vi ska byta blöja, springer han in till teletubbiesarna, så ska dom ha blöja på sig också. Helst ska dom men inte han ha blöja..


Besöket

Idag var vi iväg och träffade barnpsykologen och specialpedagogen på BUP.
Idag skulle Caesar leka med specialpedagogen medan psykologen studerade honom.
Ett tag skulle jag påkalla hans uppmärksamhet och leka lite med honom. Besöket gick bra, men hon fick vara snabb att plocka fram något nytt när hon tog bort en sak. ;)
Besöket avslutades med lite kakor ochsaft för att studera hur han dricker och tuggar.
Han somnade som en stock när han kom hem ;).

Möte med s. pedagog och b. psykolog

Caesar och jag ska snart iväg och träffa barnpsykologen och en specialpedagog (från Lekoteket). Han har träffat båda, men här ska de studera honom tillsammans. Tiden är dock lite knäpp, 12.30, så han kommer att vara väldigt trött. Hoppas att han är någorlunda samarbetsvillig då. Får nog köra med lite muta då. Brukar inte göra det, men idag blir det nog aktuellt ;).

Hmm jag måste ju duscha innan också. Kanske dags att sätta fart nu, ska vara där om 1,5 timme.


Möte på BUP

Imorse hade vi tid hos BUP igen. Men den här gången var det jag och Karln som skulle dit.
Vi träffade en neuropsykriatiker och våran barnpsykolog. De frågade tusen frågor om Caesar och om hans uppväxt. Om graviditeten och förlossningen osv. Lite för att få en bild av honom.

Förmodligen så har Caesar inte ännu kommit på att han kan kommunicera med oss via talet ännu. Han "svarar" på frågor. Men han berättar liksom inget för oss. Eller säger vad han vill.
Det är dock något som han börjar komma igång med. Häromdagen hade Karln satt på en blöja på en av teletubbiesarna och den var han jättestolt/road över och ville visa för mig. De tyckte även, utan att sätta en diagnos av nåt sätt, att han var extremt begåvad på den logiska sidan. Vad det blir av honom, får vi dock inte veta förrän vid avstämningssamtalet som är den 9 oktober.

Vi har i alla fall mycket att jobba med nu!


Tidigare inlägg