vnikka

Det är så skönt att se små framsteg hos Caesar. Som bekant är han ju sen i språkutvecklingen och ju mer jag går och funderar på det, desto mer orolig blir jag. Ni med barn förstår mig säkert.

Vid vissa tillfällen kan han vara väldigt förutsägbar...

Han är så söt då vi parkerat bilen. Först tittar han på lampan (innan den tänds) som tänds då man drar ur nyckeln. Sen gör han allt för att vara ivägen när man ska knäppa upp bältet (på ett roligt sätt då), eller det händer också att han väntar snällt. Då jag lyft ur honom ska han stänga bildörren och när den är stängd, pekar han med sitt lilla finger på låset där man stoppar i nyckeln. Sen rymmer han ;). Nädå, han har faktsikt börjat lyssna lite ibland och väntar snällt om han inte klåfingrar på alla andra bilar (vilket man ju inte får)!

När vi sen går mot dörren så går han halva vägen och i värsta fall har han vänt och sprungit och gömt sig bakom en skåpbil som brukar stå på parkeringen. Annars följer han snällt med till dörren. Där ska han öppna den (vilket inte går eftersom den är tung) sen inne provar han att öppna några av de låsta dörrarna till höger och sedan springer han till hissen (om han inte tar den lilla omvägen runt och under trappen jag nämnt tidigare).
Vid hissen trycker han på knappen och öppnar (med hjälp). Inne i hissen har han numera fått för sig att han ska sätta sig på golvet/sitta på huk. Vet ej varför, men det funkar tydligen bra. ;)

Väl framme vid dörren ska han snabbt öppna den, där får man vara snabb så man får upp den så han inte vänder och springer tillbaka. Då kan han börja kolla de andra dörrarna (där folk bor) eller försöka gå ner för trappen (vilket han ännu inte kan själv = jag får hjärtklappning).
Får man upp dörren ska givetvis denna stängas så fort som möjligt, ingen hänsyn till att jag, hans mamma, ska köra in vagnen tas.
 
Sen är det bara att försöka fånga in innan han klafsar in med hela utrustningen. :)